Silvertempel..?
Då var jag i Kyoto nu. Jag åkte hit i söndags med Shinkansen som är ett expresståg som går väldigt fort! Fast om jag skall vara ärlig så kändes det precis lika snabbt som när man åker X2000... Så en en liten besvikelse var det ju! Men men, det var antingen att åka Shinkansen som tog nästan 3 timmar eller så hade jag kunnat åka buss som skulle ta 8 timmar! Så valet var ju ganska lätt.
När jag anlände till Kyoto stationen så skulle jag sedan hitta en busshållsplats för att sedan ta en buss till Christofer som jag bor hos. Ja, det var ju inte världens lättaste. Eller jo, att hitta busshållsplatsen och bussen jag skulle åka med var ju ganska lätt. Att hitta vilken station jag skulle av på var ju en annan femma! För det står mest på japanska, men i ca 7 sekunder står det vad nästa hållplats heter med vanliga bokstäver. Det var inte alltid så lätt att se eftersom tydligen kände allt folk för att åka med buss 5 just då när jag kommer med resväska och allt! Men det ordnade sig, helt plötsligt så tröttnade dem på att vara ivägen för mig och gick av bussen istället. Det var ju lite snällt av dem. Sen några stationer senare så kom hållplatsen där jag skulle av. Det var ju också intressant när man skulle gå av! För att börja med så hoppade man på bussen bak i bussen och när man hoppade på så tog man en lite pappersbit där det stod ett nummer på. När man skall gå av sen så gick man fram till chauffören och kollade på en tavla där det stod hur mycket personen med det numret skulle betala (det fungerade på automatik, så det var en dator som höll reda på det eller något.. fråga inte helt enkelt) och när man skulle av då så skulle man lägga ner lappen i en box. Jag fattade ju inte var så busschauffören tog den från mig och la i den och sen skulle man lägga i pengarna i boxen också, men jag råkade ju lägga dem i växlingsmaskinen -_- men chauffören hjälpte mig då också, så det var en väldigt snäll chaufför som faktiskt även kunde engelska!!
När jag hoppade av bussen så stod Christofer där och väntade på mig, så jag behövde ju inte gå vilse i Kyoto. Vi gick då till hans rum som han hyr här. Och han har en säng! Mycket skönare än att ligga på golvet på en eller två tunna madrasser :P
Dagen efter så hade vi planerat att vi skulle gå till Silver templet, Filosofens promenad och Heian helgedomen. Vi tog då bussen till Silver templet. Det var också en bit att gå, men det är ju jag expert på efter allt promenerande som jag gjorde i Tokyo. Silver templet var en besvikelse, det var ju inte silvrigt!! Men annars var det väldigt fint där. Här är iallafall bilder från dagen:
Silver templet! Var är silvret??
En kon..?
Såhär fint var det där.
Här kunde man be lite.
Utsikt över templet och Kyoto
Alltså, sånna här läskautomater kan man hitta överallt! Det finns olika sorters drickor i dem, det finns även automater där du kan köpa cigaretter!
Filosofens promenad.
Heian helgedomen
Porten innan man kommer till helgedomen.
Japansk kompis
Häromdagen så träffade jag en servitör på en restaurang som jag åt på. Ensam som jag var så började han prata med mig, kanske för att öva på sin engelska... vad vet jag. Long story short. Han bad om min facebook och dagen efter bestämde vi att vi skulle träffas idag och göra något. Klockan 10.00 möttes vi upp på Asakusa stationen, eftersom den är närmast mig. Sen åkte vi tunnelbana. Först åkte vi till ett ställe, kommer inte ihåg vad det var just nu, men det var ganska tråkigt så då åkte vi till något som jag trodde var en park. Visst, det var ju en park men ingen park med träd, buskar, blommor, dammar och broar. Utan det var en nöjespark. Så där var vi hela dagen, mer eller mindre. På kvällen när vi hade tröttnat så gick vi på Karaoke! Det var väldigt kul! :D
En byggnad, tog kort på den bara för att...
En liten flicka som kom från hållet vi gick åt sprang och stannade helt plötsligt och tog kort på något här. Så när hon hade gått så tog jag också kort på det, bara för att... :P
"National diet gate"????
Hiroki!
De hade T-rex!!!
Något som jag verkar ha för vana att utsätta mig för när jag går på nöjesfält nu för tiden! :S
Karaoke!
Ett av de stora övergångställena. Men har för mig att det skall finnas ett som är ännu större än detta!
Konnichiwa!
日本語で何か! Ja, det är ungefär så jag tycker att folk säger här! De kan egentligen säga vad som helst till mig och jag bara nickar och ler och kanske säger arigato ibland.
Idag har jag varit i en park som heter Hibiya, lite utanför det Kejserliga palatset och i Ginza centrum.
Innan jag kom in i parken så stod det en massa poliser (de med svarta kläder och svart hjälm). Jag visste inte riktigt om jag skulle känna mig rädd eller om jag skulle känna mig säker, för de stod där och spärrade av delar av vägen ibland. Det visade sig att det var typ något slags demostrationståg som körde runt i bilar och ropade ut saker i megafoner och sa: "日本語で何か!!".... antagligen.
Men sen satte jag mig på en bänk och fikade med min Chai tea latte från Starbucks och en kaka. Mumsigt! Sen såg jag allt det här:
Ser ni sköldpaddan?
Tror det är någon stor Aloe vera buske till vänster.
Någon skandinavisk viking som hade kommit fel, fast de skyllde på att de hade öppnat den arktiska gången till Japan.... Jag trodde inte på dem.
En park som jag låg och solade/sov i, i ca 45 min.
Kejsarens palats som fortfarande används.
En annan del av palatset.. kanske där alla samurajer bodde när de vaktade palatset.
Ginza by night!
Ueno-parken
Haft en bra dag idag med! Här kommer lite bilder:
Ueno-parken:
Zoo:
Typ Naturhistoriska museet:
Jag kan inte säga att jag inte såg en enda kotte iallafall.
Sista bilden för idag får vara mitt torn som visar mig att jag hat kommit till rätt korsning när jag skall hem.
Kan inte stanna hemma!
Jaha, då blev det lite hastigt och lustigt att jag åkte utomlands igen. Fast jag kommer inte vara borta lika länge den här gången. Den här gången har jag åkt till andra sidan världen, alltså Japan! Jag åkte hemifrån tisdagen den 30 april på morgonen och kom fram till Tokyo på förmiddagen Japantid. Min resa gick väldigt bra, förutom att jag stressade HELT i onödan till min gate när jag mellanlandade i Istanbul. För jag fick ändå stå där i... ja, nästan 30 min innan allla sprang på planet samtidigt. När jag stod där vid gaten och väntade så märkte jag ganska snabbt att jag syntes väldigt tydligt. För nästan alla andra som var där var japaner! Eller det vet jag ju inte egentligen, så vi säger asiater. Vi var max 10 personer som inte hade asiatiskt utseende. Lika bra att vänja sig! När jag sen väl kom på planet så satt jag tillsammans med två äldre japanska kvinnor. Vi sa inte så mycket till varandra under färden, för jag kan ingen japanska och de verkade inte kunna så mycket engelska. Men i slutet började vi prata lite eftersom jag hjälpte dem med tv-skärmen där allt stod på japanska!! :S Men det gick bra och de undrade om jag kunde japanska och jag sa nej. De började ju förstås att börja skratta då eftersom jag hjälpte dem med japansk text. Vi börjde prata, så mycket det gick. Kvinnan som satt precis bredvid mig kunde inte någon engelska förutom "thank you" och "tea", men den andra kvinnan var tydligen engelska lärare för barn från 4-18 år. Så vi kunde kommunicera, lite iallafall. I slutet av resan så fick jag en påse som innehöll:
Det var lite typ rissnack OCH ser ni vad som är längst ner till höger?? En fisk!! Ja, det låg några torkade fiskar i påsen!! Jag åt dem inte... Jag vågade inte. Men det andra var gott. Sen fick jag en påse med något vingummigodis, tror jag, för jag har inte öppnat den än. Sen visade de mig alla mynt som de har i Japan och de gav mig dem också! Totalt var den 666 japanska yen (500 + 100 + 50 + 10 + 5 + 1). De var jättegulliga! Den som inte kunde engelska sa även att hon skulle visa mig runt i Tokyo, men det blir nog inte.
När vi väl hade landat så tog jag mig väldigt smärtfritt genom passkontrollen, vi var ju som sagt bara max 10 som skulle gå i den kön där jag gick. Jag hade sådan tur också att det var ingen som var framför mig, det var ju lite annorlunda än om man jämför när man igenom passkontrollen när jag åkte till USA då jag stod där i nästan 2 timmar!! Okej, inte 2 timmar kanske men iallafall 1 timme. Efter passkontrollen hämtade jag min väska och hux flux så hade jag tagit mig till mitt hotell. Det ligger i ett väldigt mysigt område, men man kan gå vilse här! Gatorna heter ju inte direkt Storgatan. De heter ju mer: １丁目３５ och gärna sifforna i japanska siffror också... Så ja, man kan gå vilse. De på hotellet kan inte jättemycket engelska, men det funkar. Jag kan ingen japanska, så vi förstår varandra nog lika mycket. Jag fick till slut min nyckel till mitt rum som är på högsta våningen! ;) Mitt rum ser ut såhär:
Jag bokade ett singelrum och det är det verkligen! Det känns lite samma storlek som en fängelsecell. Högen som är längst upp till vänster på golvet är min säng... Det är två, inte jättetjocka, madrasser, ett täcke som nästan är tjockare än madrasserna är tillsammans, ett stycke konstig kudde och en pyjamas eller någonting. Mysigt va? Kanske inte, men jag fick vad jag betalade för och det skall väl gå bra, det är ju bara fyra nätter.... :S
Sen gick jag ut och turistade, klockan var ju ändå bara halv två på eftermiddagen. Så jag bestämde mig för att gå till Sensojitemplet, eftersom det ligger bara ca 15-20 min gång ifrån mitt hotell. Där var det byggnader och skyltar på ren japanska (tror jag).
Ingången.
Någon ingång innanför den första ingången.
Japanska på ett staket.
Ett stycke tempel.
Vid templets ingång.
Utsikt från templets ingång över Hozomonporten.
Såhär dricker du vatten,
från den här fontänen.
Här är folk som har läst skylten om hur man dricker vattnet.
Någonting med stenfåglar på.
En femvåningspagod.
Jag framför femvåningspagoden.
Todas grav. Kan även nämna att under hela tiden jag tog bilder så kan jag svära på att det stod Yoda.
Fråga mig inte,
varför de har bara delar av jättestora stuprör här.
Mer japanska på en pinne.
Ett tempel till
Någon mysig shoppinggata som jag hittade bakom alla tempel
Rislampor på pinnar
En liten japanskträdgård med lite koifiskar och en bro eller två.
Efter allt turistande så blev jag till slut hungrig, vilket jag kände var jobbig eftersom jag hittade inga menyer på engelska ute på gatorna. Så då gjorde jag såhär:
Jag hittade en restaurang där de hade gjort plastmodeller av sina rätter och satt dem i skyltfönstret och skrivit hur mycket det kostade. Dum är jag ju inte, så jag tog kort på den som jag ville ha. Gick in i restaurangen, fick ett bord och visade bilden på maten som jag ville ha. Det här var det jag fick:
Rätt likt va? Det skall jag nog göra fler gånger, om jag inte hittar något med engelsk översättning på sina menyer.
Japp, det här var min dag. Det var också ett sätt att säga att jag har kommit fram säkert och jag har det bra :D
Hemma! Och det börjar ju bra...
Jaha, då var man hemma igen! Konstigt som f*n känns det. Alla pratar skånska! Vilket jobbigt språk egentligen! :O Nej, men skånska är bra. Men man märker av det mer tydligare nu när man inte har hört det på nästan 13 månader..
Hur gick min resa då?
Jo, flyget till London gick bra, lite försenat eftersom det blåste i London vilket gjorde det svårare att landa. När jag väl kom till London så hade jag typ 1 1/2 - 2 timmar till flyget till Köpenhamn skulle gå. Jaja, men då kunde jag köpa något och dricka och se till att jag inte somnade på flygplatsen. Min gate kom aldrig upp på tavlan, men sen kom det information om att det var 35 min försenat. -_- Kul! Där satt jag och försökte att inte somna och så säger dem att de är 35 min försenat. Jätteroligt... Nej, men till slut kom iallafall min gate upp och flyget avgick, men vi blev ändå typ 40 min försenade. Jag satt sedan och väntade på väskorna. Jag hade checkat in två väskor och sedan checkade jag in en tredje vid gaten på Dulles, så jag väntade på 3 röda väskor. En röd väska kom... Den andra väskan kom.... ..... ..... Var är min tredje röda väska??? Nähe, den kom inte. Då fick jag gå till bagageservice och prata svenska(!) med en danska. Det gick bra. Jag visade mitt väsknummer... Jaha, min väska var kvar i London. Jag tror den kände att den ville stanna kvar i ett engelsktalande land eftersom den känner bara till engelska, för jag har inte pratat så mycket svenska med den. Jag fick iallafall beskriva hur den såg ut, röd liten väska, och lämna mina kontaktuppgifter. Jag gick därefter ut till vänthallen där jag möttes av en gråtandes mamma, halvt gråtandes moster och pappa. Fick förklara att jag blev en timme sen nästan p.g.a att mitt flyg var försenat och att min väska ville vara kvar i London. Vi åkte iallafall hem. Där vi åt kebabpizza och svamppizza. Gott! Men för mig kändes det konstigt att vara hemma. Det var annorlunda, men ändå likadant. Jag visste ju var allt var, men ändå inte... Det är svårt att förklara, jag vet nästan inte själv vad jag känner... När jag hade varit hemma i Kristianstad i typ 1 timme så ringde min mobil, "Okänt nummer" stod det. Jaha, tänkte jag och så svarade jag. Då var det en dansk man som svarade och sa att de hade min väska på flygplatsen nu och undrade om jag ville ha väskan till min adress i Linköping eller Kristianstad, eftersom han hade två adresser. Haha, jag har inte ens bott i Kristianstad. Så jag sa till honom att jag ville ha den till min adress i Kristianstad. Då sa han att de skulle komma till mig mellan 10 och 17 imorgon (fredag) med min väska. Vad snällt, tack! sa jag och la på.
Nästa dag (fredag) så körde jag till Sandra. Det första jag gör när jag sätter mig i bilen och startar bilen är att glömma att trycka på kopplingen! Bilen, som blev rädd att jag inte tryckte på kopplingen, hoppade rakt in i garageporten som var typ 2 m framför. Det blev en buckla, det syns inte.... eller jo, det syns.. ganska mycket... Efter det kände jag mig som en nybörjare, så jag ringde mamma. Hon svarade inte så jag spelade in ett meddelande på hennes röstbrevlåda: "Hej mamma, det är Johanna. Ehhh... jag säger det fort. Jag har kört in i garageporten. Hejdå!". Jaja, vad skall man göra? Sen gjorde jag något som var väldigt jobbigt. Bad min lillebror, som inte har tagit körkort än, att hjälpa mig med körningen!!! Hur tänkte jag där egentligen? Men men, han hjälpte mig att backa ut så att jag inte backade på huset. Sen körde jag iväg och "övningskörde" till Sandra och hämtade upp henne.
Jo, jag glömde säga att ca klockan 13.10 så ringde min mobil från ett 0045 nummer, jag kände inte till det så jag svarade inte. Men det ringde igen så jag svarade då, för jag ville fortsätta att sova. Då var det en man från flygplatsen och sa att han var utanför dörren med min väska. Han lät dock lite förvånad när jag sa "Okej, vänta lite så kommer jag ner." Och mycket riktigt, där stod en dansk man med min tredje röda väska och ville ha min signatur på ett papper. Jag skrev på och tog min väska. Jag gick och la mig sen igen och vaknade av att Jacob kom in på mitt rum och plötsligt la han sig på mig och typ dödade mig. Nej, inte riktigt, men nästan... Jaja, då var det väl dags att gå upp, klockan var ju ändå lite efter två på eftermiddagen ;)
Nu ligger jag här igen, för andra gången, i min säng och kan inte sova eftersom jag sov till klockan två idag! Jaja, jag får skylla mig själv. Får väl se om jag kan gå upp tidigare imorgon :P
Hur gick min resa då?
Jo, flyget till London gick bra, lite försenat eftersom det blåste i London vilket gjorde det svårare att landa. När jag väl kom till London så hade jag typ 1 1/2 - 2 timmar till flyget till Köpenhamn skulle gå. Jaja, men då kunde jag köpa något och dricka och se till att jag inte somnade på flygplatsen. Min gate kom aldrig upp på tavlan, men sen kom det information om att det var 35 min försenat. -_- Kul! Där satt jag och försökte att inte somna och så säger dem att de är 35 min försenat. Jätteroligt... Nej, men till slut kom iallafall min gate upp och flyget avgick, men vi blev ändå typ 40 min försenade. Jag satt sedan och väntade på väskorna. Jag hade checkat in två väskor och sedan checkade jag in en tredje vid gaten på Dulles, så jag väntade på 3 röda väskor. En röd väska kom... Den andra väskan kom.... ..... ..... Var är min tredje röda väska??? Nähe, den kom inte. Då fick jag gå till bagageservice och prata svenska(!) med en danska. Det gick bra. Jag visade mitt väsknummer... Jaha, min väska var kvar i London. Jag tror den kände att den ville stanna kvar i ett engelsktalande land eftersom den känner bara till engelska, för jag har inte pratat så mycket svenska med den. Jag fick iallafall beskriva hur den såg ut, röd liten väska, och lämna mina kontaktuppgifter. Jag gick därefter ut till vänthallen där jag möttes av en gråtandes mamma, halvt gråtandes moster och pappa. Fick förklara att jag blev en timme sen nästan p.g.a att mitt flyg var försenat och att min väska ville vara kvar i London. Vi åkte iallafall hem. Där vi åt kebabpizza och svamppizza. Gott! Men för mig kändes det konstigt att vara hemma. Det var annorlunda, men ändå likadant. Jag visste ju var allt var, men ändå inte... Det är svårt att förklara, jag vet nästan inte själv vad jag känner... När jag hade varit hemma i Kristianstad i typ 1 timme så ringde min mobil, "Okänt nummer" stod det. Jaha, tänkte jag och så svarade jag. Då var det en dansk man som svarade och sa att de hade min väska på flygplatsen nu och undrade om jag ville ha väskan till min adress i Linköping eller Kristianstad, eftersom han hade två adresser. Haha, jag har inte ens bott i Kristianstad. Så jag sa till honom att jag ville ha den till min adress i Kristianstad. Då sa han att de skulle komma till mig mellan 10 och 17 imorgon (fredag) med min väska. Vad snällt, tack! sa jag och la på.
Nästa dag (fredag) så körde jag till Sandra. Det första jag gör när jag sätter mig i bilen och startar bilen är att glömma att trycka på kopplingen! Bilen, som blev rädd att jag inte tryckte på kopplingen, hoppade rakt in i garageporten som var typ 2 m framför. Det blev en buckla, det syns inte.... eller jo, det syns.. ganska mycket... Efter det kände jag mig som en nybörjare, så jag ringde mamma. Hon svarade inte så jag spelade in ett meddelande på hennes röstbrevlåda: "Hej mamma, det är Johanna. Ehhh... jag säger det fort. Jag har kört in i garageporten. Hejdå!". Jaja, vad skall man göra? Sen gjorde jag något som var väldigt jobbigt. Bad min lillebror, som inte har tagit körkort än, att hjälpa mig med körningen!!! Hur tänkte jag där egentligen? Men men, han hjälpte mig att backa ut så att jag inte backade på huset. Sen körde jag iväg och "övningskörde" till Sandra och hämtade upp henne.
Jo, jag glömde säga att ca klockan 13.10 så ringde min mobil från ett 0045 nummer, jag kände inte till det så jag svarade inte. Men det ringde igen så jag svarade då, för jag ville fortsätta att sova. Då var det en man från flygplatsen och sa att han var utanför dörren med min väska. Han lät dock lite förvånad när jag sa "Okej, vänta lite så kommer jag ner." Och mycket riktigt, där stod en dansk man med min tredje röda väska och ville ha min signatur på ett papper. Jag skrev på och tog min väska. Jag gick och la mig sen igen och vaknade av att Jacob kom in på mitt rum och plötsligt la han sig på mig och typ dödade mig. Nej, inte riktigt, men nästan... Jaja, då var det väl dags att gå upp, klockan var ju ändå lite efter två på eftermiddagen ;)
Nu ligger jag här igen, för andra gången, i min säng och kan inte sova eftersom jag sov till klockan två idag! Jaja, jag får skylla mig själv. Får väl se om jag kan gå upp tidigare imorgon :P
I'm the world's greatest!
Just nu sitter jag på Dulles international airport som ligger lite utanför Washington, DC. Mitt plan skall avgå om exakt 1 timme och 37 minuter (10.30 pm). Men det får vi se om det gör, man kan ju inte alltid lita på flygplanen...
Men nu har jag klarat av 1 år i USA. Eller rättare sagt 13 månader. Jag har en massa blandade känslor. Jag vet inte riktigt var jag skall ta vägen för ena stunden vill jag absolut inte lämna USA, men i andra vill jag bara hem till lilla Sverige. Sov så värst bra gjorde jag heller inte i natt. Jag sov i sådär 3 timmar och sen sov jag lite halvt i en timme i eftermiddags. Så på 24 timmar har jag sovit i ca 4 timmar. Inte bra! Men vad skall man göra åt det? Det som är positivt med det är ju att jag antagligen kommer sova på flyget till London.
Men iallafall, jag sa till mig själv att när jag har klarat av mitt år här så skall den här sången representera att jag har klarat det och gav inte upp även om det var svårt ibland. Så här är texten till sången. (Om ni inte vet vilken sång det är så kan ni söka på R. Kelly - The world's greatest på Spotify eller Youtube.)
R. Kelly - The world's greatest
Who's the worlds greatest?
Who's the worlds greatest?
The worlds greatest
I am a mountain
I am a tall tree, oh
I am a swift wind
Sweepin' the country
I am a river
Down in the valley, oh
I am a vision
And I can see clearly
If anybody ask you who I am
Just stand up tall
Look 'em in the face and say
I'm that star up in the sky
I'm that mountain peak up high
Hey, I made it
I'm the world's greatest
And I'm that little bit of hope
When my backs against the ropes
I can feel it
I'm the world's greatest
I am a giant
I am an eagle, oh
I am a lion
Down in the jungle
I am a marchin' band
I am the people, oh
I am a helpin' hand
I am a hero, oh
If anybody asks you who I am
Just stand up tall
Look 'em in the face and say
I'm that star up in the sky
I'm that mountain peak up high
Hey, I made it
I'm the world's greatest
And I'm that little bit of hope
When my backs against the ropes
I can feel it
I'm the world's greatest
In the ring of life, I'll rein love
And the world will notice a king
When there is darkness I'll shine a light
And you'll use the success you'll find in me
I'm that star up in the sky
I'm that mountain peak up high
Hey, I made it
I'm the world's greatest
I'm that little bit of hope
When my backs against the ropes
I can feel it
I'm the world's greatest
I'm that star up in the sky
I'm that mountain peak up high
Hey, I made it
I'm the world's greatest
I'm that little bit of hope
When my backs against the ropes
I can feel it
I'm the world's greatest
I'm that star up in the sky
I'm that mountain peak up high
Hey, I made it
I'm the world's greatest
I'm that little bit of hope
When my backs against the ropes
I can feel it
I'm the world's greatest
It's the greatest
Can you feel it?
Say the greatest
Can you feel it?
I saw the light
At the end of a tunnel
Believe in the pot of gold
At the end of the rainbow
And faith was right there
To pull me through, yeah
Used to be locked doors
Now I can just walk on through
It's the greatest
Can you feel it?
Say the greatest
Can you feel it?
I'm that star up in the sky
I'm that mountain peak up high
Hey, I made it
I'm the world's greatest
I'm that little bit of hope
When my backs against the ropes
I can feel it
I'm the world's greatest
Packning
Ligger nu i skrivande stund på sängen med datorn i knäet. Sängen har varit väldigt full av kläder, men nu ligger allt mer eller mindre ner packade i tre olika väskor, två stora resväskor och en mindre carry-on väska som jag skall ha på resemånaden. Kläderna som inte ligger nerpackade är saker som jag skall använda de sista dagarna, skall tvättas eller skall slängas. Sen är där ju alltid lite småsaker som man inte riktigt kan packa ner förrens i sista stund, typ tandborste och sånt.
Men det känns lite sorgligt nu... Nu har jag packat ner allt, man kan säga mitt liv som jag har levt nu i ganska så snart 1 år.. 12 månader... 365 dagar... och framför mig har jag nu en fantastisk resa och äventyr som väntar. Var allt från att gå tillbaka i tiden och se hur ett av de rymningssäkra såg/ser ut, till att sitta bredvid en stjärna eller två, till att få se ett världsarv gjord av sten, till att simma med däggdjur och reptiler. Ja, mycket kommer att hända.
Men det känns lite sorgligt nu... Nu har jag packat ner allt, man kan säga mitt liv som jag har levt nu i ganska så snart 1 år.. 12 månader... 365 dagar... och framför mig har jag nu en fantastisk resa och äventyr som väntar. Var allt från att gå tillbaka i tiden och se hur ett av de rymningssäkra såg/ser ut, till att sitta bredvid en stjärna eller två, till att få se ett världsarv gjord av sten, till att simma med däggdjur och reptiler. Ja, mycket kommer att hända.
6 dagar kvar!
:D :'( :S :I xD :O och m.f. känslor som kommer när jag tänker att det bara är 6 dagar kvar hos familjen!
Ville bara uppdatera lite kort. Jag har varit på basketmatch, Wizards (DC) vs Bobcats (NC). Vi var sådär 50 au pairer. Vi gjorde en "tunnel" för spelarna när de sprang ut på planen och gjorde High Five med dem xD
Hunden sover just nu på mina ben... eller nej, han flyttade sig nu och la sig bredvid mig istället. Han sover mest hela dagarna. Sover, äter, basar och leker.
Vi hade typ "snöstorm" förra veckan på onsdagen. Det kom cirka 5 cm snö = panik. På tisdagen panikhandlade alla mat eftersom det skulle snöa en aning. Visst, det snöade hela dagen men det blev typ slask samtidigt som det rörde marken, så istället för snö var det mer slask. I helgen sen hade vi super fint väder. 16 grader och sol hela helgen, det skall man inte klaga på!
Sen ville jag bara också säga att när jag nu åker på min resemånad så kommer jag uppdatera min blogg, eller iallafall försöka, varje dag. Inga långa inlägg, bara några få rader. Dels för att ni vet att jag lever, mamma tvingar mig och så är det ju bra om jag vill komma ihåg vad jag gjorde på just den andra onsdagen på min resemånad (eller något).
Ville bara uppdatera lite kort. Jag har varit på basketmatch, Wizards (DC) vs Bobcats (NC). Vi var sådär 50 au pairer. Vi gjorde en "tunnel" för spelarna när de sprang ut på planen och gjorde High Five med dem xD
Hunden sover just nu på mina ben... eller nej, han flyttade sig nu och la sig bredvid mig istället. Han sover mest hela dagarna. Sover, äter, basar och leker.
Vi hade typ "snöstorm" förra veckan på onsdagen. Det kom cirka 5 cm snö = panik. På tisdagen panikhandlade alla mat eftersom det skulle snöa en aning. Visst, det snöade hela dagen men det blev typ slask samtidigt som det rörde marken, så istället för snö var det mer slask. I helgen sen hade vi super fint väder. 16 grader och sol hela helgen, det skall man inte klaga på!
Sen ville jag bara också säga att när jag nu åker på min resemånad så kommer jag uppdatera min blogg, eller iallafall försöka, varje dag. Inga långa inlägg, bara några få rader. Dels för att ni vet att jag lever, mamma tvingar mig och så är det ju bra om jag vill komma ihåg vad jag gjorde på just den andra onsdagen på min resemånad (eller något).
16 dagar
Tjo! Nu har jag 16 dagar kvar hos familjen! Beror på hur man räknar...
Visst, det kommer bli både kul och ledsamt :/ Men vad skall man göra? Jag längtar väldigt mycket till min resemånad, för som jag har sagt tidigare så händer det väldigt mycket (jag tror jag har sagt det tidigare). Vad har hänt annars? Jo, familjen har skaffat hund! En söt liten Baby, han är en blandning mellan pudel och någon annan liten hund. Men har är väldigt söt! Han påminner mig om när Zelda var en liten valp. Fast den här hunden kommer att vara i valpstorlek hela livet.
Jag har även varit på ishockeymatch mellan Washington Capitals och New Jersey Devils. Capitals vann med 5-1 och en spelare gjorde hattrick (3 mål i matchen) och då kastade alla in sina kepsar på planen. Det var väldigt kul. Sen nästa helg blir det basketmatch :D
Visst, det kommer bli både kul och ledsamt :/ Men vad skall man göra? Jag längtar väldigt mycket till min resemånad, för som jag har sagt tidigare så händer det väldigt mycket (jag tror jag har sagt det tidigare). Vad har hänt annars? Jo, familjen har skaffat hund! En söt liten Baby, han är en blandning mellan pudel och någon annan liten hund. Men har är väldigt söt! Han påminner mig om när Zelda var en liten valp. Fast den här hunden kommer att vara i valpstorlek hela livet.
Jag har även varit på ishockeymatch mellan Washington Capitals och New Jersey Devils. Capitals vann med 5-1 och en spelare gjorde hattrick (3 mål i matchen) och då kastade alla in sina kepsar på planen. Det var väldigt kul. Sen nästa helg blir det basketmatch :D
Baltimore aquarium
Åkte till Baltimores akvarium med Lisa och Matilda. Det var en väldigt bra dag. Jag satt i baksätet och läste "kartan"(gps:en). Alla bilder är inte jättebra för de fina, men dumma fiskarna ville ju inte stå stilla i vattnet :P
Elektrisk ål
En sköldpadda som leker med vattenbrytningen.
Sjöhästar
HAJ!!!!
HAJ?!?!
Nejdå, bara delfiner :D
Och ja, lite magneter.... jag menar maneter.
It's always sunny in Philadelphia
Jaha, vad har hänt nu då? Det har varit lite oroligheter här eller kanske snarare kaos. Jag menar alltså att vi äntligen har fått snö här, hela 4 cm!!
Vilket är lika med kaos. Vi fick snö i onsdags natt/ torsdags morgon vilket gjorde att skolorna fick för sig att öppna 2 timmar senare. Vilket jag inte riktigt var en höjdare, men men de kom ju till skolan iallafall. Sen på fredagen så trodde vi att vi kanske skulle få mer snö under natten. Men nej, istället fick vi snö runt två och skolan visste att vi skulle få snö runt två, eller runt rusningstrafikstiden. Så de släppte hem eleverna 2 timmar tidigare. Det var ju mindre roligt, för då hann jag inte riktigt göra allt som jag hade tänkt göra innan de kom hem.
På fredagkvällen så skulle jag åka iväg till Fair oaks mall för att träffa Matilda och äta på The cheesecake factory. Hade då tänkt åka lite innan sju, så jag kunde vara där vid halv åtta. När jag skulle gå så varnade Dan mig om att det var halt ute och även om det såg ut att det inte var någon snö på vägen så kunde det finnas is. Sam avbröt honom då och sa: "Pappa, hon är från Sverige och där har dem fakiskt snö. Så jag tror hon vet hur man kör i snö." Haha, jag tyckte det var så roligt och Dan kunde ju bara hålla med.
Men iallafall, jag gick ut, startade bilen och tog bort all snö som hade landat på bilen. När jag sen la i spaken i "Drive" så helt plötsligt la bilen bara av. Den stannade. Jag försökte starta motorn igen men det gick inte. Jag gick då in och sa att bilen inte gå igång, fast den gick igång första gången. Dan sa till mig att verkligen lägga i spaken i "Parking" och sen försöka starta den igen. Jag gick ut och gjorde som han sa, men det funkade inte. "Typiskt också" tänkte jag. Så då fick jag gå in och meddela Matilda att jag inte kunde komma eftersom min bil inte startade, hon meddelade mig då och sa "Men du, jag har ju faktiskt bil nu. Så jag kan komma och hämta dig." Så hon kom och hämtade mig och vi åt på vårt älskade Cheesecake factory.
Idag (lördag) så åkte jag, Matilda, Lisa, Elena, Claudia och Melanie till Philadelphia. Vi tog bussen klockan 10.45 på morgonen och var framme 13.50. Vi strosade runt där och kollade på en massa saker.
LOVE-park, LOVE-skylten som finns i Philadelphia. Mycket mindre om man jämför med den som finns i New York.
Dominobrickor
Lite för stora spelpjäser. De blå rundaa sakerna är bingobrickor, en schackpjäs och en Fia-med-knuffpjäs är vad som syns i bilden.
Liberty bell (Frihets klockan), vi såg även en bild på Nelson Mandela där han gör en rörelse som liknar en rörelse i Gangnam-styledansen.
Rocky!
Trappan som Sylvester Stallone sprang upp för i en Rocky-film. Här är Elena och Claudia som sprang hela vägen upp.
Ja, men vår Philadelphia-tripp var kul. Tyckte bara att det var lite kallt, fast vi hade ju iallafall sol hela dagen vilket var väldigt skönt. Det var förresten inte så varmt även om solen var framme, eftersom det blåste ganska mycket hela tiden... Men men, (läs min titel), det stämde ju idag iallafall ;D
8 veckor
Om exakt 8 veckor så håller jag på att göra mig iordning för att åka till flygplatsen för att ta en flyg till San Francisco. LÄNGTAR!!!
Ville bara tillägga en sak till mitt förra inlägg om körning. En sak som jag inte tycker om med körning är att köra i mörker. Särskilt när man måste vara uppmärksam på om det finns några rådjur vid vägkanten som kanske kan hoppa ut på vägen (ja, de hoppar). För när man har ljuset på så är man ju nästan som en mal, en nattfjäril eller någon annan insekt som dras mot ljus. Ögonen kollar ju gärna dit där det är mest ljus, vilket oftast är mitt på vägen eller en väldigt ren vägskylt. Då blir konsekvensen att man inte kollar på sidan av vägen och när man väl kollar på vägkanten så ser man inte ett skit eftersom det är för mörkt och man har blivit bländad av den där väldigt rena, skinande skylten. Det kan vara väldigt jobbigt ibland. Men vad skall man göra när man tycker om att köra? Man kan ju inte bara köra i dagtid, för oftast vill man ju göra något på kvällen och då är det ju mörkt...
Körning
Igår firade jag 10 månader här! :D
Här så har jag tillgång till en bil som jag kör både pojkarna i när jag jobbar och när jag är ledig. Det är en Ford Explorer. Det som är väldigt skönt med den bilen är att det är en automatare, så när jag kör så är det bara att gasa och bromsa. Det är nästan nödvändigt här eftersom alla kör som galningar, det går väldigt mycket upp och ner och istället för högerregeln så har dem en massa stoppskyltar istället. För att då inte slita ut kopplingen och växelspaken så har vi då automatare. Jag fruktar väldigt mycket bara när jag kommer hem och skall börja köra med växel igen. Jag kommer ju få motorstopp hela tiden!! :O Eller ja, jag tror det iallafall. En annan sak som skiljer är att här får man svänga höger när det är rött ljus, bara att du måste lämna företräde för de som har grönt, för annars tja.... kör de på dig helt enkelt. Det är ju inte lagligt att köra mot rött hemma i Sverige så jag hoppas att jag kommer komma ihåg det när jag kommer hem igen :S
Här så har jag tillgång till en bil som jag kör både pojkarna i när jag jobbar och när jag är ledig. Det är en Ford Explorer. Det som är väldigt skönt med den bilen är att det är en automatare, så när jag kör så är det bara att gasa och bromsa. Det är nästan nödvändigt här eftersom alla kör som galningar, det går väldigt mycket upp och ner och istället för högerregeln så har dem en massa stoppskyltar istället. För att då inte slita ut kopplingen och växelspaken så har vi då automatare. Jag fruktar väldigt mycket bara när jag kommer hem och skall börja köra med växel igen. Jag kommer ju få motorstopp hela tiden!! :O Eller ja, jag tror det iallafall. En annan sak som skiljer är att här får man svänga höger när det är rött ljus, bara att du måste lämna företräde för de som har grönt, för annars tja.... kör de på dig helt enkelt. Det är ju inte lagligt att köra mot rött hemma i Sverige så jag hoppas att jag kommer komma ihåg det när jag kommer hem igen :S
Natti natti
Skrev ju i förra inlägget att jag har gått och blivit förkyld.. (kan knappt andas ibland). Men då är det ganska mysigt att kura in sig i sin fina flanellpjamas som jag fick av min värd-familj.
Väldigt fin och mysig är den :)
Vill även bara tillägga att jag håller på att försöka byta emailadress. Så om ni vill nå mig via mail eller bara skicka ett hej, så maila min gamla adress (om ni har den) eller kontakta mig på något annat sätt så kan ni få min nya. Jag kommer fortfarande gå in på min gamla för jag kommer inte ihåg alla hemsidor och sånt som jag använder som har min adress som jag måste byta på också, vilket tar en himla tid..!! Men men, nu säger jag God natt!
Nyheter!
Har gått och blivit förkyld... Så jag går här och nyser, hostar och snuvar, inte kul. Jag tror att det är Sam som ar smittat mig. Han var hemma två dagar den här veckan och var sjuk. Men nu är han sitt vanliga "crazy" igen. Vilket är både bra och dåligt ;)
Jag pratade med Madde (en annan au pair) igår och idag och hon berättade att det tydligen har varit typ snökaos hemma i Sverige med en massa krockar överallt och att det var någon som hade kört in ett tåg i ett hus!! :O Va?!?!? Hur kan man göra det. Det känns ju bara lite onödigt att göra det.
Men iallafall kom jag (vi) fram till att vi inte vet så mycket om vad som händer hemma i Sverige, eller i USA för den delen. Man hör bara det som man kanske råkar se i tidningen och läser någonstans på facebook eller någon annan icke-nyhetshemsida. För egentligen, varför skall vi bry oss om nyheterna hemma i Sverige? Vi är ju här i USA nu och borde ju ha mer koll på nyheterna här, fast det har vi inte det heller. För vi är inte tillräckligt intresserade helt enkelt. Som Madde sa idag: "Tänk när de kommer hem och säger; 'Kommer du ihåg när det var tredje världskriget där borta?' Då kommer vi stå där helt ovetandes om att det har varit ett världskrig." Haha, men tänk så känns det nästan, för man (jag) har inte direkt någon koll just nu vad som händer i världen.
Från en nyhet till en annan.
Jag fick ett mail från Megabus(ett billigt bussbolag) idag, där det stod såhär:
På frågan längst upp svarar jag: Nej.
På meningen under så svarar jag: Varför skulle jag vilja ta bussen till DC när jag måste först ta Metron in till DC för att ens kunna åka med Megabus?
Så det tyckte jag var lite kul, men det kanske du inte tycker. Men som au pair har man lärt sig att uppskatta de små sakerna ;)
8 1/2 vecka kvar!
Jaha, då var det torsdag. Om exakt 9 veckor så är jag inte i Vienna, VA längre, utan i San Francisco, CA istället. Det skall bli så skönt att komma iväg och bara resa och göra roliga saker i en månads tid innan man åker hem till Sverige.
Vet inte om jag har nämnt detta innan, men jag skall resa med Lisa som jag träffade på au pair-skolan i New York. Det som var bra var ju också att hon också hade en familj i Vienna. Iallafall inför vår resemånad, så har vi bokat allting. Det var en detalj bara att vi har bokat en busstur på 3 dagar. När bokade den så försökte vi läsa om det stod någonstans om man måste var 21+ för att kunna boka. Men det behövde man inte. Men så fick jag för mig igår att skriva till supporten för att verkligen kolla upp hur gammal man måste vara för att boka den här bussturen. Hon sa då att en av oss måste vara 21+. Skit också! tänkte jag, eftersom varken jag eller Lisa är 21 under den tiden som vi hade tänkt åka på bussturen. Jaha, då var det ju bara att meddela Lisa detta och sen försöka hitta ett annat bussbolag som har typ samma tur men man kan vara under 21 för att boka. Jag hittade ett annat bolag. Så då skrev jag till supporten igen för att meddela att jag ville avboka turen som vi hade bokat och om jag skulle få pengarna tillbaka. Nej, inga pengar tillbaka. Då frågade jag henne vad jag skulle göra, jag har ju bokat den här turen och ingenstans stod det att jag var tvungen att vara 21+ för att boka denna turen. Då bad hon efter lite mer information från mig och sa sedan att jag inte allt behövde vara 21+, utan 18+. (Jippi!!) Det enda jag inte fick göra där sen är ju att gå in på kasinona och spela, men det gör absolut ingenting, det hade jag redan räknat med. Så vi behöver inte avboka den och känna att vi slösade pengar på en busstur som vi sedan inte kan åka på, vilket gjorde mig väldigt glad! :D
Ibland lönar det sig att fråga två gånger, särskilt på supporter för ibland säger en person ett svar och en annan ett annat svar. Vilka problem man kan ha när man är i USA och är under 21...
Vet inte om jag har nämnt detta innan, men jag skall resa med Lisa som jag träffade på au pair-skolan i New York. Det som var bra var ju också att hon också hade en familj i Vienna. Iallafall inför vår resemånad, så har vi bokat allting. Det var en detalj bara att vi har bokat en busstur på 3 dagar. När bokade den så försökte vi läsa om det stod någonstans om man måste var 21+ för att kunna boka. Men det behövde man inte. Men så fick jag för mig igår att skriva till supporten för att verkligen kolla upp hur gammal man måste vara för att boka den här bussturen. Hon sa då att en av oss måste vara 21+. Skit också! tänkte jag, eftersom varken jag eller Lisa är 21 under den tiden som vi hade tänkt åka på bussturen. Jaha, då var det ju bara att meddela Lisa detta och sen försöka hitta ett annat bussbolag som har typ samma tur men man kan vara under 21 för att boka. Jag hittade ett annat bolag. Så då skrev jag till supporten igen för att meddela att jag ville avboka turen som vi hade bokat och om jag skulle få pengarna tillbaka. Nej, inga pengar tillbaka. Då frågade jag henne vad jag skulle göra, jag har ju bokat den här turen och ingenstans stod det att jag var tvungen att vara 21+ för att boka denna turen. Då bad hon efter lite mer information från mig och sa sedan att jag inte allt behövde vara 21+, utan 18+. (Jippi!!) Det enda jag inte fick göra där sen är ju att gå in på kasinona och spela, men det gör absolut ingenting, det hade jag redan räknat med. Så vi behöver inte avboka den och känna att vi slösade pengar på en busstur som vi sedan inte kan åka på, vilket gjorde mig väldigt glad! :D
Ibland lönar det sig att fråga två gånger, särskilt på supporter för ibland säger en person ett svar och en annan ett annat svar. Vilka problem man kan ha när man är i USA och är under 21...
Test, test...
9 veckor
Imorgon (måndag) har jag 9 veckor kvar att jobba.
Pojkarna har ju börjat förstå att jag snart skall åka hem. Charlie, den yngsta, vill verkligen inte att jag skall åka hem. Många av hans kommentarer låter så här: "Johanna, efter du har varit ute och rest, kan inte du komma tillbaka och vara vår au pair igen då?", "Johanna, kan inte din bror vara vår au pair, så när du är klar med det du skall göra så kan du väl bli vår au pair igen? Fast då är jag 15 och då behöver vi nog ingen au pair längre.", "Johanna, måste du åka?", "Varför åker du iväg så tidigt? Alla våra andra au pairer kom typ i mars och sen åkt hem i mars. Men du kom ju i maj och åker hem i mars!" (Jag kom i mars). Ja, så fortsätter det. Visst är det jobbigt, för de är verkligen hur gulliga som helst, för det mesta, så det kommer ju bli väldigt jobbigt att lämna dem! Jag förstår att det måste vara jobbigt för dem också att varje år få en ny au pair och sen fästa sig vid dem och sen åker dem hem så att sen får de en ny au pair. Samma procedur varje år...
Modern teknik
Jag är fortfarande på min sista tionde jobbvecka! Hade lunch med Lisa idag som kom hit samtidigt som jag och som jag också skall resa med när mitt arbete här är klart. Vi pratade om att allt har gått så sjukt fort och att vi inte kan fatta att det är mindre än tio veckor kvar tills vi skall ut och resa i en månad! Jag är nästan lite avundsjuk på mig själv att jag skall åka på denna fantastiska resa!!
Innan jag åker hem så planerar jag att köpa ett macro objektiv, men jag vet inte riktigt vad jag skal köpa för något. Just nu är jag lite inne på ett Tamron objektiv, men jag vet inte... Men jag var inne i en butik här i Vienna och testade ett Canon och ett Tamron.
En bild jag tog inne i butiken med Tamron:
Ja, det är en tygblomma. Men enligt en försäljare där så hade de köpt in den endast för att folk som planerar att köpa macroobjektiv, så de har något att testafotografera på. Vilket jag tyckte va lite kul, men praktiskt. Men det tycker kanske inte du.
Från en modern teknik till en annan. När jag anlände till familjen så fick jag en väldigt modern *host host* mobil. Den var ganska kul för man kunde vika upp den på två olika sätt, så att den blev lång "vanlig" mobil som man kan prata i eller så vek man den så att man fick det som ett mini tangentbord vilket var praktiskt när man skulle lägga till nya kontakter. Det hade också varit praktiskt om man ville smsa, vilket jag inte kunde göra... Men men, jag överlevde utan sms. VAAA?!?!? Tänker ni. Hon som hellre smsade än ringde folk!. Ja, så kan det vara ibland, men detta året var väl att jag skulle förändras lite eller mycket... inte vet jag. Men sen nu runt nyår så fick jag mitt första sms!! Jag blev väldigt exhalterad(?)/excited. Men det visade sig att det var från Verizon (telefonbolaget) som sa att jag kunde få en mobiluppgradering. Och som ett mail på emailen (eftersom man får knappt brev från posten längre, förutom räkningar) så några dagar senare betedde den sig konstigt och jag kunde inte alltid höra den som ringde mig och jag hörde ingen signal när jag ringde folk. Så då bytte vi ut den. Ja, det blev ju från omodern till.... omodern...
Fast ja, jag har ju kunnat smsa här också. Jag har ju en så kallad iPod touch, eller iTouch om man nu vill kalla den för det. Den är nästan som en iPhone, det ända är att man egentligen inte kan ringa från den eller skicka sms och man måste ha wifi för att kunna komma ut på internet. Men så finns det ju lite app:ar (kort för applikationer) som man kan ladda ner så att man kan ringa och skicka sms, vilket jag då har gjort. Så här i USA har jag haft två olika nummer, ett som man bara kan ringa till (mobilen) och ett som man från början bara kunde smsa ifrån men som jag nu kan ringa från också (iTouchen). Men sen eftersom jag har en iTouch så betyder det att jag kan skicka sms gratis till alla andra som har iMessage på sin iPhone eller iTouch vilket har varit bra om man vill smsa folk hemma i Sverige, och i USA. Men sen har jag ju min svenska mobil också med mitt svenska nummer som allt folk i Sverige har kunnat ringa och smsa till. Fast när någon har ringt och jag inte vill prata med den personen eller inte vet vem det är så har jag inte brytt mig om att svara eftersom det kostar skjortan av mig då, likadant med sms. Så om man räknar ihop alla nummer som jag har just nu så är det 3 telefonnummer och en mailadress som man kan smsa. Här är iallafall en bild på alla mina telefoner + iTouch.
Det är ju dem mest modernaste prylarna jag har. Min värd-pappa sa när han kom hem med den "nya" mobilen, "Ja, den här är ju bättre eftersom den har stora knappar så att man ser var man trycker" Hahaha, han är så rolig ibland!
