johannalundahl

Då var jag i Kyoto nu. Jag åkte hit i söndags med Shinkansen som är ett expresståg som går väldigt fort! Fast om jag skall vara ärlig så kändes det precis lika snabbt som när man åker X2000... Så en en liten besvikelse var det ju! Men men, det var antingen att åka Shinkansen som tog nästan 3 timmar eller så hade jag kunnat åka buss som skulle ta 8 timmar! Så valet var ju ganska lätt.

 

När jag anlände till Kyoto stationen så skulle jag sedan hitta en busshållsplats för att sedan ta en buss till Christofer som jag bor hos. Ja, det var ju inte världens lättaste. Eller jo, att hitta busshållsplatsen och bussen jag skulle åka med var ju ganska lätt. Att hitta vilken station jag skulle av på var ju en annan femma! För det står mest på japanska, men i ca 7 sekunder står det vad nästa hållplats heter med vanliga bokstäver. Det var inte alltid så lätt att se eftersom tydligen kände allt folk för att åka med buss 5 just då när jag kommer med resväska och allt! Men det ordnade sig, helt plötsligt så tröttnade dem på att vara ivägen för mig och gick av bussen istället. Det var ju lite snällt av dem. Sen några stationer senare så kom hållplatsen där jag skulle av. Det var ju också intressant när man skulle gå av! För att börja med så hoppade man på bussen bak i bussen och när man hoppade på så tog man en lite pappersbit där det stod ett nummer på. När man skall gå av sen så gick man fram till chauffören och kollade på en tavla där det stod hur mycket personen med det numret skulle betala (det fungerade på automatik, så det var en dator som höll reda på det eller något.. fråga inte helt enkelt) och när man skulle av då så skulle man lägga ner lappen i en box. Jag fattade ju inte var så busschauffören tog den från mig och la i den och sen skulle man lägga i pengarna i boxen också, men jag råkade ju lägga dem i växlingsmaskinen -_- men chauffören hjälpte mig då också, så det var en väldigt snäll chaufför som faktiskt även kunde engelska!!

 

När jag hoppade av bussen så stod Christofer där och väntade på mig, så jag behövde ju inte gå vilse i Kyoto. Vi gick då till hans rum som han hyr här. Och han har en säng! Mycket skönare än att ligga på golvet på en eller två tunna madrasser :P

 

Dagen efter så hade vi planerat att vi skulle gå till Silver templet, Filosofens promenad och Heian helgedomen. Vi tog då bussen till Silver templet. Det var också en bit att gå, men det är ju jag expert på efter allt promenerande som jag gjorde i Tokyo. Silver templet var en besvikelse, det var ju inte silvrigt!! Men annars var det väldigt fint där. Här är iallafall bilder från dagen:

Häromdagen så träffade jag en servitör på en restaurang som jag åt på. Ensam som jag var så började han prata med mig, kanske för att öva på sin engelska... vad vet jag. Long story short. Han bad om min facebook och dagen efter bestämde vi att vi skulle träffas idag och göra något. Klockan 10.00 möttes vi upp på Asakusa stationen, eftersom den är närmast mig. Sen åkte vi tunnelbana. Först åkte vi till ett ställe, kommer inte ihåg vad det var just nu, men det var ganska tråkigt så då åkte vi till något som jag trodde var en park. Visst, det var ju en park men ingen park med träd, buskar, blommor, dammar och broar. Utan det var en nöjespark. Så där var vi hela dagen, mer eller mindre. På kvällen när vi hade tröttnat så gick vi på Karaoke! Det var väldigt kul! :D

 

日本語で何か! Ja, det är ungefär så jag tycker att folk säger här! De kan egentligen säga vad som helst till mig och jag bara nickar och ler och kanske säger arigato ibland.

 

Idag har jag varit i en park som heter Hibiya, lite utanför det Kejserliga palatset och i Ginza centrum.

Haft en bra dag idag med! Här kommer lite bilder:

Ueno-parken:

Jaha, då blev det lite hastigt och lustigt att jag åkte utomlands igen. Fast jag kommer inte vara borta lika länge den här gången. Den här gången har jag åkt till andra sidan världen, alltså Japan! Jag åkte hemifrån tisdagen den 30 april på morgonen och kom fram till Tokyo på förmiddagen Japantid. Min resa gick väldigt bra, förutom att jag stressade HELT i onödan till min gate när jag mellanlandade i Istanbul. För jag fick ändå stå där i... ja, nästan 30 min innan allla sprang på planet samtidigt. När jag stod där vid gaten och väntade så märkte jag ganska snabbt att jag syntes väldigt tydligt. För nästan alla andra som var där var japaner! Eller det vet jag ju inte egentligen, så vi säger asiater. Vi var max 10 personer som inte hade asiatiskt utseende. Lika bra att vänja sig! När jag sen väl kom på planet så satt jag tillsammans med två äldre japanska kvinnor. Vi sa inte så mycket till varandra under färden, för jag kan ingen japanska och de verkade inte kunna så mycket engelska. Men i slutet började vi prata lite eftersom jag hjälpte dem med tv-skärmen där allt stod på japanska!! :S Men det gick bra och de undrade om jag kunde japanska och jag sa nej. De började ju förstås att börja skratta då eftersom jag hjälpte dem med japansk text. Vi börjde prata, så mycket det gick. Kvinnan som satt precis bredvid mig kunde inte någon engelska förutom "thank you" och "tea", men den andra kvinnan var tydligen engelska lärare för barn från 4-18 år. Så vi kunde kommunicera, lite iallafall. I slutet av resan så fick jag en påse som innehöll:

Det var lite typ rissnack OCH ser ni vad som är längst ner till höger?? En fisk!! Ja, det låg några torkade fiskar i påsen!! Jag åt dem inte... Jag vågade inte. Men det andra var gott. Sen fick jag en påse med något vingummigodis, tror jag, för jag har inte öppnat den än. Sen visade de mig alla mynt som de har i Japan och de gav mig dem också! Totalt var den 666 japanska yen (500 + 100 + 50 + 10 + 5 + 1). De var jättegulliga! Den som inte kunde engelska sa även att hon skulle visa mig runt i Tokyo, men det blir nog inte.

 

När vi väl hade landat så tog jag mig väldigt smärtfritt genom passkontrollen, vi var ju som sagt bara max 10 som skulle gå i den kön där jag gick. Jag hade sådan tur också att det var ingen som var framför mig, det var ju lite annorlunda än om man jämför när man igenom passkontrollen när jag åkte till USA då jag stod där i nästan 2 timmar!! Okej, inte 2 timmar kanske men iallafall 1 timme. Efter passkontrollen hämtade jag min väska och hux flux så hade jag tagit mig till mitt hotell. Det ligger i ett väldigt mysigt område, men man kan gå vilse här! Gatorna heter ju inte direkt Storgatan. De heter ju mer: １丁目３５ och gärna sifforna i japanska siffror också... Så ja, man kan gå vilse. De på hotellet kan inte jättemycket engelska, men det funkar. Jag kan ingen japanska, så vi förstår varandra nog lika mycket. Jag fick till slut min nyckel till mitt rum som är på högsta våningen! ;) Mitt rum ser ut såhär: