Hemma! Och det börjar ju bra...
Jaha, då var man hemma igen! Konstigt som f*n känns det. Alla pratar skånska! Vilket jobbigt språk egentligen! :O Nej, men skånska är bra. Men man märker av det mer tydligare nu när man inte har hört det på nästan 13 månader..
Hur gick min resa då?
Jo, flyget till London gick bra, lite försenat eftersom det blåste i London vilket gjorde det svårare att landa. När jag väl kom till London så hade jag typ 1 1/2 - 2 timmar till flyget till Köpenhamn skulle gå. Jaja, men då kunde jag köpa något och dricka och se till att jag inte somnade på flygplatsen. Min gate kom aldrig upp på tavlan, men sen kom det information om att det var 35 min försenat. -_- Kul! Där satt jag och försökte att inte somna och så säger dem att de är 35 min försenat. Jätteroligt... Nej, men till slut kom iallafall min gate upp och flyget avgick, men vi blev ändå typ 40 min försenade. Jag satt sedan och väntade på väskorna. Jag hade checkat in två väskor och sedan checkade jag in en tredje vid gaten på Dulles, så jag väntade på 3 röda väskor. En röd väska kom... Den andra väskan kom.... ..... ..... Var är min tredje röda väska??? Nähe, den kom inte. Då fick jag gå till bagageservice och prata svenska(!) med en danska. Det gick bra. Jag visade mitt väsknummer... Jaha, min väska var kvar i London. Jag tror den kände att den ville stanna kvar i ett engelsktalande land eftersom den känner bara till engelska, för jag har inte pratat så mycket svenska med den. Jag fick iallafall beskriva hur den såg ut, röd liten väska, och lämna mina kontaktuppgifter. Jag gick därefter ut till vänthallen där jag möttes av en gråtandes mamma, halvt gråtandes moster och pappa. Fick förklara att jag blev en timme sen nästan p.g.a att mitt flyg var försenat och att min väska ville vara kvar i London. Vi åkte iallafall hem. Där vi åt kebabpizza och svamppizza. Gott! Men för mig kändes det konstigt att vara hemma. Det var annorlunda, men ändå likadant. Jag visste ju var allt var, men ändå inte... Det är svårt att förklara, jag vet nästan inte själv vad jag känner... När jag hade varit hemma i Kristianstad i typ 1 timme så ringde min mobil, "Okänt nummer" stod det. Jaha, tänkte jag och så svarade jag. Då var det en dansk man som svarade och sa att de hade min väska på flygplatsen nu och undrade om jag ville ha väskan till min adress i Linköping eller Kristianstad, eftersom han hade två adresser. Haha, jag har inte ens bott i Kristianstad. Så jag sa till honom att jag ville ha den till min adress i Kristianstad. Då sa han att de skulle komma till mig mellan 10 och 17 imorgon (fredag) med min väska. Vad snällt, tack! sa jag och la på.
Nästa dag (fredag) så körde jag till Sandra. Det första jag gör när jag sätter mig i bilen och startar bilen är att glömma att trycka på kopplingen! Bilen, som blev rädd att jag inte tryckte på kopplingen, hoppade rakt in i garageporten som var typ 2 m framför. Det blev en buckla, det syns inte.... eller jo, det syns.. ganska mycket... Efter det kände jag mig som en nybörjare, så jag ringde mamma. Hon svarade inte så jag spelade in ett meddelande på hennes röstbrevlåda: "Hej mamma, det är Johanna. Ehhh... jag säger det fort. Jag har kört in i garageporten. Hejdå!". Jaja, vad skall man göra? Sen gjorde jag något som var väldigt jobbigt. Bad min lillebror, som inte har tagit körkort än, att hjälpa mig med körningen!!! Hur tänkte jag där egentligen? Men men, han hjälpte mig att backa ut så att jag inte backade på huset. Sen körde jag iväg och "övningskörde" till Sandra och hämtade upp henne.
Jo, jag glömde säga att ca klockan 13.10 så ringde min mobil från ett 0045 nummer, jag kände inte till det så jag svarade inte. Men det ringde igen så jag svarade då, för jag ville fortsätta att sova. Då var det en man från flygplatsen och sa att han var utanför dörren med min väska. Han lät dock lite förvånad när jag sa "Okej, vänta lite så kommer jag ner." Och mycket riktigt, där stod en dansk man med min tredje röda väska och ville ha min signatur på ett papper. Jag skrev på och tog min väska. Jag gick och la mig sen igen och vaknade av att Jacob kom in på mitt rum och plötsligt la han sig på mig och typ dödade mig. Nej, inte riktigt, men nästan... Jaja, då var det väl dags att gå upp, klockan var ju ändå lite efter två på eftermiddagen ;)
Nu ligger jag här igen, för andra gången, i min säng och kan inte sova eftersom jag sov till klockan två idag! Jaja, jag får skylla mig själv. Får väl se om jag kan gå upp tidigare imorgon :P
Hur gick min resa då?
Jo, flyget till London gick bra, lite försenat eftersom det blåste i London vilket gjorde det svårare att landa. När jag väl kom till London så hade jag typ 1 1/2 - 2 timmar till flyget till Köpenhamn skulle gå. Jaja, men då kunde jag köpa något och dricka och se till att jag inte somnade på flygplatsen. Min gate kom aldrig upp på tavlan, men sen kom det information om att det var 35 min försenat. -_- Kul! Där satt jag och försökte att inte somna och så säger dem att de är 35 min försenat. Jätteroligt... Nej, men till slut kom iallafall min gate upp och flyget avgick, men vi blev ändå typ 40 min försenade. Jag satt sedan och väntade på väskorna. Jag hade checkat in två väskor och sedan checkade jag in en tredje vid gaten på Dulles, så jag väntade på 3 röda väskor. En röd väska kom... Den andra väskan kom.... ..... ..... Var är min tredje röda väska??? Nähe, den kom inte. Då fick jag gå till bagageservice och prata svenska(!) med en danska. Det gick bra. Jag visade mitt väsknummer... Jaha, min väska var kvar i London. Jag tror den kände att den ville stanna kvar i ett engelsktalande land eftersom den känner bara till engelska, för jag har inte pratat så mycket svenska med den. Jag fick iallafall beskriva hur den såg ut, röd liten väska, och lämna mina kontaktuppgifter. Jag gick därefter ut till vänthallen där jag möttes av en gråtandes mamma, halvt gråtandes moster och pappa. Fick förklara att jag blev en timme sen nästan p.g.a att mitt flyg var försenat och att min väska ville vara kvar i London. Vi åkte iallafall hem. Där vi åt kebabpizza och svamppizza. Gott! Men för mig kändes det konstigt att vara hemma. Det var annorlunda, men ändå likadant. Jag visste ju var allt var, men ändå inte... Det är svårt att förklara, jag vet nästan inte själv vad jag känner... När jag hade varit hemma i Kristianstad i typ 1 timme så ringde min mobil, "Okänt nummer" stod det. Jaha, tänkte jag och så svarade jag. Då var det en dansk man som svarade och sa att de hade min väska på flygplatsen nu och undrade om jag ville ha väskan till min adress i Linköping eller Kristianstad, eftersom han hade två adresser. Haha, jag har inte ens bott i Kristianstad. Så jag sa till honom att jag ville ha den till min adress i Kristianstad. Då sa han att de skulle komma till mig mellan 10 och 17 imorgon (fredag) med min väska. Vad snällt, tack! sa jag och la på.
Nästa dag (fredag) så körde jag till Sandra. Det första jag gör när jag sätter mig i bilen och startar bilen är att glömma att trycka på kopplingen! Bilen, som blev rädd att jag inte tryckte på kopplingen, hoppade rakt in i garageporten som var typ 2 m framför. Det blev en buckla, det syns inte.... eller jo, det syns.. ganska mycket... Efter det kände jag mig som en nybörjare, så jag ringde mamma. Hon svarade inte så jag spelade in ett meddelande på hennes röstbrevlåda: "Hej mamma, det är Johanna. Ehhh... jag säger det fort. Jag har kört in i garageporten. Hejdå!". Jaja, vad skall man göra? Sen gjorde jag något som var väldigt jobbigt. Bad min lillebror, som inte har tagit körkort än, att hjälpa mig med körningen!!! Hur tänkte jag där egentligen? Men men, han hjälpte mig att backa ut så att jag inte backade på huset. Sen körde jag iväg och "övningskörde" till Sandra och hämtade upp henne.
Jo, jag glömde säga att ca klockan 13.10 så ringde min mobil från ett 0045 nummer, jag kände inte till det så jag svarade inte. Men det ringde igen så jag svarade då, för jag ville fortsätta att sova. Då var det en man från flygplatsen och sa att han var utanför dörren med min väska. Han lät dock lite förvånad när jag sa "Okej, vänta lite så kommer jag ner." Och mycket riktigt, där stod en dansk man med min tredje röda väska och ville ha min signatur på ett papper. Jag skrev på och tog min väska. Jag gick och la mig sen igen och vaknade av att Jacob kom in på mitt rum och plötsligt la han sig på mig och typ dödade mig. Nej, inte riktigt, men nästan... Jaja, då var det väl dags att gå upp, klockan var ju ändå lite efter två på eftermiddagen ;)
Nu ligger jag här igen, för andra gången, i min säng och kan inte sova eftersom jag sov till klockan två idag! Jaja, jag får skylla mig själv. Får väl se om jag kan gå upp tidigare imorgon :P
Kommentarer
Trackback
